Tomheten

Usch, jag kan inte ens sova. Känslorna tar över hela mig. När jag lägger huvudet på kudden kommer tusen bilder smygandes. Från sjukhuset. Jag vill inte se dem igen. Det är inte så jag vill minnas Farmor. Lilla underbara Farmor. Farmor utan slangar, med glimten i ögat och starkare än man trodde. Så vill jag minnas. Ge mig tillbaka alla mina fina bilder.


Tack för allt stöd, är bara inte redo att prata än. Det kommer och jag hoppas ni står kvar då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback